Josefin är saknad. Du lever i Uppsala och befinner dig bland dem andra juriststudenterna som har bakåt slickat hår och har på sig päls. Du säger att du inte passar in, och det har du rätt i. Det gör du inte , du är så mycket mer än alla andra där. Jag önskar att du hade levt i min studentstad istället. En perfekt söndag  hade kunnat vara då jag tog cykeln till dig och kröp in i ditt korridorum och så hade vi lagat någon misslyckad maträtt, (eftersom att det är du och jag som lagar) och så kombinerar vi det med en massa, massa snack, och inte nog med det, skulle jag utan tvekan  gömma dina kursböcker så att du inte spyr på dem mot terminslutet.Men livet är inte så enkelt, jag antar att det kanske var meningen att vi hamnade på olika platser. Det är då vänskap sätts på prov,  men vi har inget att bevisa eller hur?  Och jag ber dig vännen min, att andas och ta det lugnt. Du är viktig och du måste finnas vid min sida när vi ska stå bland tusentals människor och sjunga till Fix you. Okej? Lova? Jag ser att du nickar. Bra.