Jag besteg kullerstenarna idag, domkyrkan stod på samma plats som vanligt och killarna på bussen som satt bakom mig med påsar från systembolaget, förmodligen studenter stod och diskuterade diverse drycker som skulle fungera som bästa berusningsmedel under den kommande helgen. "En gång var jag tvungen att köpa öl från Ica". "Nea?! Fyfan...". Det var som om att staden hade stått stilla. Inte ens skånes starka vindar hade gjort någon skillnad. Men så på bussen satt även en tjej som samtalade i telefon och berättade hur det var jobbigt att vara ny, "jo jag börjar lära mig bussarna nu i alla fall" "Ja..det är åtta grader nu" "Ja de verkar snälla" När jag satt där och tjuvlyssnade på hennes citat kändes det så träffande. Jag var i hennes kläder för ett halvår sedan. Den osäkra novischen. Då allt var så hemskt nytt, människorna, staden, klimatet och studierna. Jag fylldes så starkt av egoistisk glädje när jag upptäcker att jag inte är där längre. Jag vet min stad, Lund känns som hemma och jag satt fånigt nog och log den sista minuten  hem och kände mig glad över att vara tillbaka i studentstaden.