Jag vet inte vart jag ska börja. Enda sedan jag steg in i genussalen har min världsbild förändrats radikalt. Och det märker man inte rent konkret. Jag går inte ut och protesterar eller skriver en krönika om det- utan jag har stängt in mig i en liten bubbla och analyserar. Försöker berätta det för någon, men jag tror aldrig att någon kommer att förstå.  Det får mig att inse hur blind man kan bli in en håla med tre tusen invånare.. Det finns inga rum för att tänka fritt, ingen frihet för frispråkighet- och om det finns, så tystas det ner, det pratas inte om det. Feminism. Vad är det? Va? Dont drinke and drive var ständigt återkommande på gymnasiet-vi hade heldagar för att vi skulle inse konsekvenserna, och nykter som jag är, tyckte jag självklart att det var ett jättebra koncept. Men jämställdhet.Lika mellan kön. Homosexualitet-Inget ord. Noll koll. Och idag inser jag likaså konsekvenserna i det. Jag dör inte som med en rattfylla. Men det har dock skadat mig innerligt ändå, och det märker jag nu. Det finns en harmoni och en gemenskap i småorter som är svår att finna någon annastans. Men det finns också risker att hamna i en sfär av gnällspikar och fördomar, och därför är jag glad över att vara på plats i en annan stad som kan göra ett större inflytande på mig.

Jag har träffat så vackra människor här, som får mina perspektiv att ta ett steg längre -Mot rätt riktning och ibland blir jag även konfunderad. Såhär speciellt ska det väl inte kännas att människor kan göra inflytande på en? "Sluta känna dig så speciell Natalia" Men jo,just nu, känns det som att allt i princip är möjligt och det mycket tack vare människorna som kretsar runt omkring mig här. Märkligt, ja. Men jag ser det som en ny lärdom och något som jag kan ta med mig i livet.