Så det var längesen nu. Livet fungerar bra. Jag läser Murakamis bok om en man som befinner sig i en brunn för att fundera kring sitt liv. Jag ska på klassresa med fina människor som jag tycker om, och på tisdag ska jag resa tillsammans med Johannes familj till Spanien. Det finaste ska bli att umgås med dem. De har hamnat i någon skugga med tanke på att livet förändras och jag befinner mig i en ny stad. Men det är så fina människor, en fin familj som jag behöver spendera tid med och konstruera en större relation med.  Det där med att det var viktigt att vårda sina vänner och människor man står nära var det sista min syster sa till mig innan hon åkte till Guatemala. Och tanken över att förlora någon som jag tycker om för att kontakten var otillräcklig är nog kanske det största jag befarar just nu. Snart slutar den här terminen och alla springer iväg till sina smultronställen.  Jag åker hem till skogen, där det på tal om att vårda sina vänner, väntar gamla klasskamrater och tjejer som tar studenten, och de har jag verkligen saknat.