Jag har lett, ryst, och gråtit en skvätt ikväll tack vare Dirty dancing. Filmen tar mig tillbaka till barndomen när jag och min syster försökte lära oss varje danssteg som Johnny och Baby tog. Vi försökte till och med på oss lyftet, men klarade det aldrig. Några gånger skulle hon föreställa Johnny och ställa sig bakom mig och dra handen längs min arm, som Baby, och klara det utan att skratta, precis som på filmen. Situationen blev ännu mer fanatisk när min kusin från Chile hälsade på i Sverige och vi såg den flera gånger per dag. Det var utan tvekan, en av mina stora barndomsfilmer och det är därför jag ryser när de står i vattnet på kvällen efter en regnskur och ska lära sig lyftet i en vacker miljö, och så ler jag så mycket när hon ska lära sig att dansa och allt blir så kaotiskt vackert med dansen och kärleken , och gråter gör jag när han håller om henne på scenen i slutet och kysser henne på näsan. Men idag kändes filmen lite mer, ja lite på grund av min syster för att jag vet att hon snart tömmer sitt rum i Uppsala och åker långt härifrån.
Jag har aldrig sett Dirty Dancing. Delar av mig vill, men delar av mig vill inte eftersom det kanske, eventuellt kan förstöra delar av magin med Frida Hyvönen's Dirty Dancing om jag inte gillar den..
SvaraRadera