Fredagsnatt

Fredagen inleddes med latinamerikanska rytmer. Det var lite salsa, lite, bachata, lite reggaeton och en hel del andra ingredienser under kvällen. Det är fint att dansa till rytmer som står nära hjärtat men som jag ändå mycket sällan lyssnar på. Det dök upp melodier som jag visste att jag hade dansat till när jag var liten (medelstor, och stor )på olika högtider med släkt och vänner, eller låtar som pappa brukar lyssna på i bilen eller hemma i vardagsrummet med mamma.
 "Du ser så glad ut när du dansar!" skrek Frida till mig över dansgolvet, och det är på grund av det fästet som mitt ursprung har på mig. Jag blir glad av att faktiskt ha den spanska rytmen i blodet, och jag blir så nostalgisk när det spelas en låt som jag kan hela låttexten till-och lite pinsamt stolt blir jag när de andra frågar vad artisten sjunger om på spanska. Ibland vägrar jag inse att Chile är en del av mig, och det är fel-men också svårt att ibland hålla en jämn balans mellan etnicitet och den realiteten man lever i. Men idag mötte jag lite av min ursprungliga kultur-och det var på tiden, och väldigt fint.